Det här är ingen hjältesaga
det är inte legendariskt
inte kriminellt, men inte heller något lagligt
ingen komedi, men inte helt och hållet tragiskt
ingen promenad i parken eller ett safari
jag både strävar efter detta och vill inte ens ta i
den sjukaste resan jag tvingats delta i
bland änglar och demoner men det är fan ta mig inte Hollywood
i verkligheten flaxar tiden snabbare än en kolibri
den massproducerade jakten på lifequality
och vilddjur i koppel som järnhandsken håller i
flocken är kollektiv inga soloseglare
kan överleva regelverket stegen räknas mer än de
jag tar ormen vid svansen och gör det till en dans
men ingen bär en krona utan törnarna i kransen
om skiten är glassen och lyckan är strössel
har gnistan i handen trixen i rösten
och siktar med tanken har pickan vid höften
men blicken är blank än och trycket i bröstet
blir viskat till sans som lyktor i mörkret
mycket vatten har runnit men inte stillat min törst
den har nog hört den förut men inte lyssnat förrän nu
för mina tankebanor är som autostrador utan slut
och det går in genom samma öra som det kommer ut
för mina satelliter kretsar kring krångliga beslut
kan inte sluta leta leva utan att veta
det finns ingen pausknapp på livets videospelare
så jag dansar vidare som nån skjuter vid mina fötter
jag har en vals på mig och jag steppar som fan

det är inte legendariskt
inte kriminellt, men inte heller något lagligt
ingen komedi, men inte helt och hållet tragiskt
ingen promenad i parken eller ett safari
jag både strävar efter detta och vill inte ens ta i
den sjukaste resan jag tvingats delta i
bland änglar och demoner men det är fan ta mig inte Hollywood
i verkligheten flaxar tiden snabbare än en kolibri
den massproducerade jakten på lifequality
och vilddjur i koppel som järnhandsken håller i
flocken är kollektiv inga soloseglare
kan överleva regelverket stegen räknas mer än de
jag tar ormen vid svansen och gör det till en dans
men ingen bär en krona utan törnarna i kransen
om skiten är glassen och lyckan är strössel
har gnistan i handen trixen i rösten
och siktar med tanken har pickan vid höften
men blicken är blank än och trycket i bröstet
blir viskat till sans som lyktor i mörkret
mycket vatten har runnit men inte stillat min törst
den har nog hört den förut men inte lyssnat förrän nu
för mina tankebanor är som autostrador utan slut
och det går in genom samma öra som det kommer ut
för mina satelliter kretsar kring krångliga beslut
kan inte sluta leta leva utan att veta
det finns ingen pausknapp på livets videospelare
så jag dansar vidare som nån skjuter vid mina fötter
jag har en vals på mig och jag steppar som fan
- Andreas Carlfors -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar